Vem är jag??
De kanske är många som undrar de, som kanske inte läst min gamla blogg, men också vem jag var innan min Ortorexi.
Jag är född och uppvuxen i Pajala, där jag hade de gött. Har en stor super familj, med världens bästa stöd i allt. Är troende sedan barn, vilket är en stor klippa för mig i mitt liv.
Föddes till en energirik, hurtig, virrig och rätt sÃ¥ sprallig och social tjej. Mina första 6 Ã¥r i skolan var pÃ¥ en liten bya skola, med mycket ute aktiviteter, allt frÃ¥n fjällvandringar, skidtävlingar, och brännboll i blandade lag. Lekte mycket lekar ”hela byns ungar” om nätterna, spion, tafatt, herren pÃ¥ täppan, rinkbandy o.s.v. Inte lika mycket dator som idag, och de är jag glad över.
Till högstadiet började jag i Pajala, pÃ¥ en för oss bybor ”stor skola”. och knappast att de är de, om man jämnför med skolan i boden, men…. tillräckligt. Inte direkt nÃ¥gon större idrottsintresse dÃ¥.. knappast. hade snarare G- eller nÃ¥ sÃ¥nt.
Oktober 2003 bröt jag benet i en skoter olycka, i karesuando. Typiskt tornedalskt kan man säga. Ett gäng undommar pÃ¥ skoter kl. 2 pÃ¥ natten, jag iklädd rätt ”passande” kläder ;/ knappast. hade Jeans byxor, opps.. iaf kalsonger denna gÃ¥ng. med en tunn jacka och visserligen vantar och mössa. ca – 20 grader ute. Färdandes frÃ¥n isen där olyckan skedde i skoterkälke, väntandes pÃ¥ ambulans i 45 min.
Träffade min underbar älskling nÃ¥gongÃ¥ng i december 2003. Fick gÃ¥ med kryckor i ca. ½ Ã¥r. börja ”lära mig gÃ¥ igen”. tappade kryckorna 2 mÃ¥nader innan sommaren, dÃ¥ jag som 15 Ã¥ring bestämde mig för att skogsplantera trots att mitt knä ”lÃ¥ste” sig ibland, eller okey. varje morgon. smorde med vÃ¥ltaren salva.. helt ok.. de funkade.. Alla eller de flesta sa – ”du klarar de inte, de är för tungt!” Här syntes min envishet tydligt, de skulle gÃ¥, och de gick! Av egen beodran sÃ¥ opererades ocksÃ¥ mina ”spikar” ut septermber 2004. DÃ¥ jag kände att de var de som pÃ¥verkade mina knän, och klart. de löste sig sÃ¥ snabbt dom var ute.
Efter olyckan vaknade mitt idrotts intresse. Från G- var betyget nu på gymnasiet MVG. och extra idrott stod på schemat. Vår klass var då den första med gratis gymbesök för Undersköterske studenter. Var på gym 4 ggr / v. och körde skolidrotten som komplement. Men aldrig någon lagsport.
Gick ut med bra betyg, där mina höga krav på mig själv är ganska tydliga. de är något som startat sedan långt tillbaka.
Gifte mig 2 JUNI 2007 med min älskling efter 3 ½ tillsammans. Flyttade till LuleÃ¥, bodde nära stan, och allt förändrades, ganska spännande allt i ett Ã¥r. Jag hade bra jobb pÃ¥ sunderby sjukhus. Jobbade extra Ã¥t kommunen, blev mer och mer och mer…..
Tränade under tiden en del, normalt. och trodde allt var bra! Köpte hus i sävast.
Sommaren 2008 gick jag in i väggen, tränade mer och mer för att dämpa ångest. Åt mindre. jobbade 120 %. kom in hösten 2008 på hälsovägledarprogrammet. Gick ett halvt år utan bidrag, jobbade vid sidan av, vilket jag inte orkade med. Jag slutade jobba, började med bidrag, problem med maten och tränade på tok för mycket. men klarade studierna gallant.
På våren 2009, tog detta stopp! jag fick själv inse att jag hade problem, jag sov inte, frossade, krampade och kroppen åt muskler. Åt 1 mål om dan som oftast blev lite för stor för mig (2 normala portioner) som jag började kräkas upp. Hade BMI på 15. Sökte då hjälp hos ätstörningsenheten.
Sommaren 2009 fick jag bo hos min underbara syster i korpilombolo. Underbart med syskon! Där började min kamp tillbaka, jag fick vila från träning och äta. November 2009 blev jag normalviktig, inom normal BMI. våren 2010, hade jag då praktik på en friskola som idrottslärare. och sommaren 2010. jobbade jag som skogsplantor 5 av 10 semesterveckor.
Sen gick livet uppåt, september gick jag coreinstruktör utbildning i skellefteå och i september / oktober var jag iväg till Stockholm , ensam(ett stort steg att ta) Hittade en kvinna att bli inneboende hos. och så åkte jag för att gå Personlig Tränar utbildning. Nu är det mest träning som gäller. men önskar jobb.
OJ! lååångt inlägg.. kanske borde skriva en självbiograf *skoja*