Vi vet inte vad folk har i sin ”ryggsäck”.. vad andra människor gått igenom,
vi har ingen rätt att dömma andra människor, vi vet inte vad andra människor upplevt.
Många här vet ju att jag varit sjuk i anorexi, en sjukdom som man inte önskar något,
en sjukdom som man gärna vill glömma och inte prata om, men som ibland behövs pratas om, den har påverkat mitt liv och den forsätter göra de.. inte själva ”störningen”, själva problemet i sig, men att ha varit med om de!
Att ha en ”lucka” i sitt CV där arbetsgivarna undrar vad jag gjorde då? Vad säger jag ? – om jag inte vill prata om de, inte vill ta upp det IGEN och IGEN hela tiden
Jag söker CSN, försöker börja om på nytt, men de fattas poäng från tiden jag var sjuk.. vad måste jag göra då? sätta mig in i situationen och försöka förklara hur jag kände då! Ännu en gång får jag ta upp det, skriva om det, tänka om det!
Jag börjar skola, och känner mig ”falsk”, bär på en hemlighet som jag inte vill tala om, jag vill inte att någon ska dömma mig för den jag varit utan se mig som den jag är!
Jag har förändrats, jag saknar gamla jag! svårt att förklara om det beror på min ”ryggsäck” eller om jag bara blivit -med åren
Jag har inte samma ”åsikter” i allt, talar om vad jag tycker, den avslappnade, glada och energigivande människa jag var – det orkar jag inte.. har inte lika mycket att ge av mig själv, har inte den extra 110 % energi ( kärlek) att ge bort längre.
Men jag har bestämt mig för att bara vara den jag vill, inte den andra förväntar sig att jag ska vara, vara den jag varit – den andra känner! kommer aldrig bli ”gamla Josefin”, den ryggsäck jag har idag hade jag inte då!